Musetesti och Dabuleni

Okej, hej igen!
Jag har nu varit i Rumänien i en vecka, och oj vilken vecka det har varit. Vi har tillbringat den här tiden i en by som heter Musetesti, i ett stort hus mitt ute i ingenstans där korna kommer och går lite som de vill och det hänger julbelsyning på stadshuset. Det har bara kommit 10 av 26 volontärer än så länge och vi har haft en lära-känna-varandra-och-rumänien-vecka. Man kan säga att det har varit som en semester med lite undervisning och massor av lekar. Vi har haft ungefär 30 grader i solen hela veckan, jag har till och med blivit lite brun! Igår lämnade vi dock Musetesti och for till Craiova för att fixa lite pappersarbete och få våra mat- och fickpengar innan vi skulle fara till våra communities där vi ska bo. Jag bor tillsammans med Marion som är 21, från Paris och extremt trevlig i ett samhälle som heter Dabuleni och ligger cirka 80 km söder om Craiova, nära gränsen till Bulgarien. Vi bor hos en familj, vår värd heter Marchella och är något av en rumänsk "big mama", hon är otroligt gästvänlig, pratar ingen engelska men pratar med oss non-stop ändå. Som tur är har vi en mentor som är engelskalärare och Marchellas dotter som är här för att vara med och hälsa oss välkomna pratar också flytande engelska. Marchellas man (som jag inte kan namnet på än) är också väldigt trevlig och så bor "the grandfather" där också, han är en riktig söt gammal gubbe med lite underbett, narriga händer och pälsmössa. Den största chocken var att vi tydligen måste dela rum, och säng... Vi måste verkligen försöka prata med dom om det, fast kanske när vi känner varandra lite bättre...

Min dator har snart slut på batterier, så här kommer lite bilder för att sammanfatta veckan!

Första kvällen

Gratis internetuppkoppling för alla överallt i hela Bukarest (vi sitter i bilen nu)! Synd bara att vi ska ut ur stan inatt... Är stolt över att ha åkt utrikes helt på egenhand för första gången och klarat det utan problem. Kan meddela att rumänskt snabbköpskaffe smakar som svenskt snabbköpskaffe, att jag kommer att få lungcancer för här röker man överallt och väldigt mycket, att rumäner (i alla fall i storstan) klär sig som svenskar och att inte ens rumänerna tycker att multsomesk är ett bra ord för tack utan säger merci istället. Måste även tillägga att klockan är tio på kvällen och jag svettas, tummen upp för vädret men tummen ner för mina alldeles för varma skor.

Serben (project manager) visade sig vara i tjugoårsåldern och röker nog mest av alla i hela stan... Än så länge är vi fyra volontärer som har kommit; jag, en tjej från Frankrike och två tjejer från Tyskland. Vi väntar på att plocka upp två tjejer från Litauen nu klockan 11, sen så ska vi plocka upp en kille på en annan flygplats klockan halv ett och efter det ska vi fara ut till "det stora huset mitt ute i ingenstans"  där vi ska tillbringa en vecka tillsammans och ha utbildning. Det verkar som att övriga volontärer antingen dyker upp imorron, under veckan som kommer eller ännu senare beroende på varifrån de kommer och hur det har löst sig med visum.

Idag har vi underhållit oss med lite sightseeing under tiden vi väntar på de andra volontärerna. Vi har bland annat sett världens näst största byggnad (efter Pentagon) som byggdes under kommunismens slut och nu används som parlamentshus.

Än så länge känns allt otroligt bra och roligt, men om sagt är det ju första kvällen och vi har inte ens kommit in i rätt del av landet än, ännu mindre sett hur vi egentligen kommer att bo och jobba... Språket verkar svårt, men dom påstår att man brukar behärska det efter nio månader, så vi får väl se... Det känns redan konstigt att prata engelska HELA TIDEN  och det ska tydligen inte en komma några fler volontärer från Skandinavien så jag får helt enkelt vänta med svenskan tills jag kan skypa med er där hemma.

Nu ska jag vara social istället för att sitta här och knappa. Ni får ha det så bra där hemma tills vi hörs igen! La revidere

Hejdå Sverige

Nu händer det, nu far jag, vi hörs om nån vecka när jag har internet :)

Ha det bäst här hemma! Jag saknar er redan.

Nedräkningen närma sig sitt slut

Sista kvällen hemma, sista kvällen med tjejerna och ganska lagom mycket resfeber. Efter många om och men är det nu bara två dagar kvar tills jag befinner mig i ett EVS-projekt i Rumänien, på fredag klockan 9.50 lämnar jag svensk mark för nio månader framåt.

För er som inte vet ska jag fara på ett volontärprojekt i ett område som heter Dolj i sydvästra Rumänien, ett land som är präglat av 1900-talets kommunism, är hemland till självaste Dracula och där tack stavas mulţumesc. Jag kommer tillsammans med 26 andra volontärer från Europa, delar av Afrika och Sydamerika att arbeta med att anordna olika ungdomsaktiviteter i områden kring staden Craiova, en universitetsstad med cirka trehundratusen invånare som enligt vad jag har läst kan jämföras vid Uppsala. 

Jag har för tillfället lite ont i magen efter att ha kramat några av mina bästa vänner hejdå, men räknar med att det kommer att bli nio väldigt lärorika och otroligt roliga månader. Självklart kör jag på sista-minuten-packning i sann ICanda, jag köpte dock en dragväskan igår och lämnar backpacken hemma den här gången.

Elin